Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
är den den säkerhet jag kan gifva... om ni lik-
väl en dag skulle komma», tillade han med sänkt
röst.
Men hon teg fortfarande i upprörd osäkerhet
på sig själf.
»Jag ... jag har väl icke alldeles uppgifvit
allt hopp ännu. Kanske en dag likväl...»
Hon undrade med plötslig oro, om icke denna
hans ständiga, ihärdiga och tysta väntan till sist
skulle suggestivt bryta hennes motstånd.
»Om en dag ni likväl skulle komma, så minns,
att, hvad jag nu kommer att säga, är ämnadt som
en varning. Den kvinna, som en gång ställer sig
vid min sida, måste göra sig beredd på lidande.»
Hon höjde blicken i lidelsefull spänning. Det
föreföll henne som om hon aflägset hört tonerna
från ett vemodsfullt reqviem, hvilket sjöngs öfver
något som jordades, ty så högtidlig var hans an-
nars så lätta ton.
»’Ty den förflutna vintern har också visat
mig rätta innebörden af det kraf idéerna ställa
på mig. Jag hör nämligen till dem, som anse
att världen glidit ur sina gängor och som fattat
tag i häfstången för att vrida den rätt igen. Jag
kan icke längre släppa greppet... icke om det
så blefve min undergång. Det som har bränt
och svidit inom mig sedan ungdomen och jag
bjudit till att tysta ned med all möjlig galen-
skap... det slår nog en dag ut i lågor. Litet
mera af det motstånd, jag redan stött på, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
