Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3T1
är färdigt! Man blir prickad, om man går idéer-
nas ärenden... kanske isolerad... kanske... Ja,
ni behöfver icke längre frukta efterhängsenhet
från mig — jag äger icke längre rätt att begära
er. Och jag har lärt mig inse, att man kanske
ej får önska sig två välsignelser: arbetets och kär-
lekens nämligen.»
»Och om ni finge välja — hvilket valde ni då?»
Han teg en lång stund ofvanpå denna rädda,
men beslutsamma fråga.
»Jag har förut försökt afgöra detta — i vin-
tras. Då tänkte jag, bitterglad, arbetets. Men
nu, när jag har er så nära — när ni åter är så
helt och hållet mademoiselle Blanche, så... före-
faller det mig som om lifvet vore bra nog kort —
sträfvan till sitt resultat så ringa — en ensam mans
förmåga så obetydlig. Jag väljer kärlek, made-
moiselle Blanche, men tröstar mig med arbetet.»
De hade åter närmat sig utgången. Tiden
led och de kunde icke dröja längre. ”Tigande
gingo de gatan utför till järnvägsstationen.
Märta var försänkt i tankar. Han bedrog
henne icke — hon kände det. Alltid var han hän-
synslöst uppriktig — den största heder han kunde
bevisa henne. Hon måste blygas, när hon tänkte
på hans vinter och hennes egen. Allt hennes
kvinliga behof att beundra var plötsligt väckt
och på samma gång en djup kvinlig oro för
honom. Hvad gick han till mötes? Hvarthän
skulle idéerna föra honom, om han stode ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
