Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
och om han låge under för trycket, att det hade
ingenting att betyda för någon annan, ifall han
offrade sig. Bitterhet är till och med en häftigare
pådrifvare än entusiasm, och bitterhet kunde till
sist få makt med honom.
Och hon skulle hela sitt lif nödgas darra för
honom, utan möjlighet att kunna hejda, att kunna
hjälpa och hugsvala honom i hans kamp!
Friherrinnan Mina hade endast skenbart gjort
dem till viljes att lägga sig en stund. Hon knep |
ihop ögonen några minuter, men knappt var hon |
vorden ensam, innan hon fick alldeles klart för |
sig, att de skulle försumma tåget till Hamburg. |
I förfärlig oro lät hon sätta sakerna i land och
föra sig till järnvägsstationen af en bärare, hvars
tyskdanska hon icke förstod ett ord af.
Därinne i den fula, osnygga väntsalen var
det otrefligare än någonsin. Det var söndags-
morgon och ett sällskap unga karlar och bedröf-
liga flickor, som förmodligen återvändt från något
dansnöje, hade slagit sig ner vid en rad samman-
förda bord och drucko kaffe. Männen rökte
ihärdigt så som tyskar i allmänhet bruka;
flickorna, osnygga och simpla, med orena händer
och råa ansikten, skreko om hvarandra — hvad,
förstod den enerverade friherrinnan Mina lyckligt-
vis ej. Hon satte sig afsides att vänta.
Då Märta och v. Langen-Zieppen kommo, var
hon halfkväfd af cigarrök, färdig att svimma af
det äckel, flickorna ingåfvo henne, och halfgråtande
FE RRROERAP SRA AS IRAS tr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
