Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
»Ack, tyst — tyst! Du vet icke hvad du
säger. Låt vara, att du kan ställa dig utanför
bruz och lagar, men Gunnar kan deticke. Män-
nen kunna det aldrig — de taga oss och förakta
OSS sen.»
Märta tryckte handen hårdt mot hjärtat: »Icke
Guinar!» jublade det inom henne. Mina fortfor:
»Du har ingen aning om hvad frågan gäller.
Du kan icke veta, hvilken blygsel ett förhållande
till en man innebär. Jag, en gift kvinna, har fått
erfara det. Hvad skall det då icke vara för den
som tygellöst, utanför all ärbarhet, ger sig åt
en man.»
»Om jag dagen efter... bröllopsnatten, eller
hved du vill kalla det, skulle nödgas blygas och
icke kunna se Gunnar i ögonen, då vill jag aldrig
tilltöra honom. Och jag vet, att han tänker som
jag, ehuru vi naturligtvis icke talat om detta.
Jag vet, att han skulle icke älska mig, om han
tilltodde mig simpel lättfärdighet, torrskrumpet
pryleri eller fåraktig ovetenhet — jag vet det af
allt annat hos honom. Vi förstå båda, att det
gäler lifvets allvar och glädje. Sådant får icke
vari beroende uteslutande af den yttre formen.»
»Märta, du är förfärligt på villovägar! Och
jag har icke märkt detta förut! Du är visst ingen
passande hustru för Gunnar — han är ju alldeles
som du.»
»Nej, mycket, mycket bättre än jag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
