Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domen. Jag var nitton âr då Pierres far
dog. Han öfvertog nu gården och det af-
gjordes, att vårt bröllop skulle firas på hö-
sten. Vi hade nu mycket att bestyra, men
fingo dock alltid tid att råkas. Pierre kom
öfver till oss, och om kvällarne promenerade
vi vid flodstranden, då Pierre i skuggan af
de höga popplarne kysste mig innerligare
och oftare än när någon såg oss.
Ofta denna tid förvånade det mig, att
Pierre älskade mig så mycket. Jag var nog
vacker — en ståtlig flicka — och jag vet,
att de unge männen beundrade mig samt af-
undades Pierre min faders valnötsskog och
getflockar, som våra herdar vaktade uppe i
bergsbygden. Men jag var allvarlig och in-
åtvänd, jag tänkte mer och log mindre än
andra unga flickor, och sådant älska icke
männen. När jag var liten flicka fick jag
gå ensam bland barnen, som i grupper och
arm i arm, pladdrande vände hem från sko-
lan. Man tyckte icke om mig, flickorna ännu
mindre än gossarne, och detta sårade mig
mycket, ty man är vek, när man är barn,
och förstår icke den ensamma vägens bety-
delse. Jag bjöd därföre stundom till att
gyckla, men det gick trögt och klumpigt,
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
