Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungefär så som när man tvingar en björn-
inna att dansa och göra konster. Och den
graciösa barnhopen förblef lika kall och un-
drande som förut emot mig.
Men Pierre var också allvarlig, och kan-
ske har detta gemensamhetsdrag gjort, att
vi så tidigt funno hvarandra, för att seder-
mera under ett sympatiskt hvardagslif bottna
allt djupare och djupare i hvarandras själar,
äfven utan många ord. Ty mest voio våra
läppar slutna — Pierres fint tecknade, ve-
modiga och fulla af en känsloglöd, liksom
om de drömt om fröjder, för långt borta att
kunna ernås. Och hans blick var stor och
fjärrskådande. — det var något i hans ögon
som sågé de bortom tingen in i evigheten.
Endast när han höll mig i sina armar, logo
hans läppar och strålade hans ögon i full-
heten af det närvarande.
Jag bäfvade för så mycken lycka. Jag
räddes att elaka makter skulle taga den ifrån
mig, och bad flitigt till madonnan om s.kydd.
Men man bör icke frukta Lucifer, då blir
hans makt starkare än den hvita jungfruns.
Slaget kom några dagar efter det vi i
samråd med mina föräldrar och Pierres mor,
enkan Valldiuet, fastställt dagen för vårt
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
