Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man dömer ju så omildt den fallna, men er
syster hörde aldrig ett hårdt ord?»
»Nej, min fru. Det var nog inånga
landets döttrar, som i de dagarna voro i
samma belägenhet som min syster. Kanske
fingo de lida smälek, då brudgummen icke
återkom. Jag vet icke. Men med vår Yvonne
var det något alldeles särskildt. Hon var
känd för sin rena dygd, för sitt milda allvar
och sin djupa fromhet. När hon vardt haf-
vande, trodde folk därför icke på köttslig
synd, utan på ett under. Pierres ande måtte
ha besökt Yvonne. De unga människorna
hade ju alltid förhållit sig så anständigt.
Männen uttalade visserligen icke högt denna
förmodan, och kvinnorna endast hviskade
härom i skymningsstunder. Men barn kommo
hem och berättade, att de sett glorian om-
stråla syster Yvonnes svarta flätor. Sedan
sågo många af de vuxna detsamma, isynner-
het när hon kom vandrande på flodstranden
med barnets hand i sin, båda inbegripna i
allvarligt samtal om de högre tingen.»
Främlingen böjde djupt sitt hufvud, för
att dölja det skeptiska smålöjet.
»Och syster Yvonne — visste hon om
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
