Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ära man gjorde henne? Och ni själf,
såg ni någonsin glorian?»
»Syster Yvonne misstänkte aldrig att
man höll henne för helig. Hon sade endast:
»människorna äro så goda». Och glorian. . .
jo, den såg jag en gång.»
Hon teg ett ögonblick begrundande, och
främlingen väntade i andlös tystnad.
»Det var, när syster Yvonne stod vid
barnets öppna graf. Kistan hade just sänkts
ned —- då såg jag glorian omstråla min
systers hufvud.»
Äter tystnad under några sekunder.
»Men enkan Valldinets arrendator, som
är en drinkare, säger när han fått litet för
mycket till bästa — annars vågar han det
icke — att det var solen, som bröt sig genom
mina tårar och narrade mig att tro på en
gloria. Ty jag grät mycket den dagen. Jag
trodde mitt hjärta skulle brista af medlidande
med min syster Yvonne. Dock, äfven män-
niskorna ute i världen, hvilka jag hört sägas
äro elaka och hårda, ha alltid varit goda mot
Yvonne. Hvarför skulle de ha varit det,
om icke af vördnad? Tvifvelsutan sågo de
fromma bland dem också min systers gloria
och berättade härom för andra, livars ondska
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
