Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ôch nu — det liade bara varit en såp-
bubbla, som brast vid ett litet barns gråt i
natten då det mottog lifvets gåfva. Marion
tyckte att liou behöfde skrika till vildt, fa-
sansfullt — utan reson, men icke ett ljud
kom öfver hennes läppar. Hon icke ens stö-
nade till, ehuru hon kände, att det var det
sista i lifvet som nu togs ifrån henne: en
barmhärtig illusion, som hittills ställt sig
emellan henne och den fullkomliga tomheten.
INfu λ ar det slut, slut. Ett vågsvall af
minnen störtade ännu öfver henne, hjärtat
klappade vildt af en bäfvande längtan och
hon utsträckte hänryckt armarna för att
famna dem om nagot. Men där var intet —
endast tomheten. Månen lyste på alla de
sma ansiktena som förut, men de voro bara
gips nu och litet färg och några klutar.
Slut — slut var allt. . . hon förnam icke ens
tomheten längre, allt blef så drömbart, afläg-
set och förvirradt...
Unga fru Herz kom sig snart igen.
Hon lät skicka upp till sin li3rresgäst och
säga, utt nu var hon sa rask igen, att nu
finge »lilla fru Agnell gärna slamra så myc-
ket hon ville på sin symaskin». Den. hade
varit så tyst i flera dagar, och fru Herz
17S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
