Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trodde naturligtvis, att det var af hänsyn till
henne.
Men jungfrun kom tillbaka med för-
skräckt uppsyn. Det stod visst mycket illa
till med stackaren däruppe. Hon låg till
sängs — du skapare! bara skelettet af en
människa hade det varit.
»Tag den lille, Agda, jag går upp själf.»
»Inte vill väl frun — Herre je, det går
aldrig an.»
»Det går an — jag måste. Bah! Jag
kan visst gå — hoppa, dansa om det kniper.»
Men likafullt ansåg sig den unga frun
böra taga den branta trappan med en viss
försiktighet. Marion hörde ingenting förrän
hon i sina mjuka filtskor stod tätt invid
hennes säng.
»Lilla goda fru Agnell, så ledsamt att
jag ej förut fått veta att ni var sjuk.»
Marion öppnade den matta blicken och
letade och famlade i sitt slocknande medve-
tande — hon var således icke död ännu och
det var något man fordrade af henne. Ja,
ja — leendet. Man hade alltid begärt att
hon skulle le ocli det hade varit så lätt förr,
men blifvit så obegripligt svårt — nu nästan
omöjligt.
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
