Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var och sörjt en lefvande död, nu är du fri,
skall hvila tryggt i min famn.
Men låt oss ej förhasta oss; in i sena
ålderdomen kan lifvet gå, och det kan ha sin lek
och sin lycka också för de grånade gamla. På
kärlekens skiftningar tror jag, på dess upp- och
nedgång, om du så vill, men icke på att den
blir en slocknad sol, där den varit äkta. Jag är
glad, att vi hunnit så långt bort från ungdomen,
det är en garanti mera, ty ungdomen måste ha
sina utflykter, innan den slår sig till ro.
Du får dock inte tänka dig, Elsa, att alla
slitningar äro slut för oss, att vi med en
välmågans suck öfver inbärgad gröda skola »möta
aftonen» — citat ur hvilken som helst from
andaktsbok — men du kan troligen
tillitsfullare än förr lägga din hand i min, när du
känner, alt du ej tvingas lösgöra den i oro och
minnessmärta.
Nu farväl för denna gång! — När jag
skrif-ver härnäst — och kanske dröjer det — är det
antagligen för alt be dig infria det löfte, du vid
vårt afsked gaf mig: ’När eller om du kan be
mig komma igen, kommer jag’. Lef väl till
dess; i tankarna mötas vi kanske.
Din Börje.»
Elsa-Maria läste om brefvet flera gånger,
och hon tänkte, att det trots all kärlek det
förrådde, dock var ett ovedersägligt prof på manlig
egoism. Han tog henne till sig — trodde han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
