Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menaden, men G-unlög, som snaskat konfekt
hela vägen, fick kväljningar af den sötsliskiga
röran och bleknade, och då föreslog jag, att vi
skulle stjälpa hennes portion i mina stöfvelskaft,
för jag förmådde inte mera nu, medan vår
gamla dadda vände ryggen till, för vi tyckte
synd att såra henne med att lämna hvad hon
i all sin välmening dukat upp för oss. Men
nu bar det inte bättre till än att mina stöflar
läckte, och då vi sedan skulle plocka krusbär i
den lilla täppan, så släppte jag efter mig en
liten bit kalfdans, hvar jag gick fram. Och
när den hederliga gamla själen sedan kom ut
och fick se detta, ställde hon sig m idt i gången,
slog ihop händerna och skrek: ”Jestaness mej
— för dä’ barnet, hva’ ho’ har för en dålig
m atsmältning!7
’ För hon trodde naturligtvis,
att det var Gunlög, för hon såg klen ut och
hade petat i kalfdansen, medan jag slök min
med god aptit. Men sedan, en lång tid där-
efter, när jag var ledsen, tänkte jag alltid på
vår daddas förskräckta uppsyn när hon skrek:
Jestaness mej — för dä’ barnet! och måste då
alltid skratta igen.”
Denna historia, som enhvar råkade höra,
väckte ohejdad m unterhet bland de unga her-
rarne, ty Anna hade ett roligt och löjeväckande
sätt att berätta, som den unga skaran ej kunde
motstå. Men flickorna kröpo bakom sina sol-
fjädrar, såsom de sett fullvuxna damer göra, och
logo i smyg åt hvarandra, medan den stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
