Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det torra och lade sedan i väg. Hon fick er-
fara, att vattendränkta byxor och. vattenfyllda
skodon inte är den bästa kapplöpningsdräkt,
men gnodde tappert på, rädd att tjuren snart
skulle återhäm ta sig och å nyo sätta efter sina
undflydda offer. Vid parkmuren hade Maria
stannat och sett sig om efter Anna, och full af
förfäran tum lat ned pa en tufva, då hon märkte
a tt hon ej var med. Men ju st i detsamma lopp
Anna förbi i full fart, sa att det sade ”skvatt7
1
i de vata skodonen, medan vattnet stänkte om-
kring henne, likt Katrinas energiskt förda visp,
när hon lade kläder till mangling.
Maria brast i gråt.
(xud vare lof!7
7 utbrast hon med samman-
knäppta händer.
Anna blef henne varse och stannade. Som
boskapen syntes som små punkter långt borta
pa det vida fältet och de själfva befunno sig
alldeles invid parkgrindarna, kunde de nu anse
sig vara utom all fara.
Anna sjönk flämtande ned på tufvan bred-
vid, och nu brast äfven hon r gråt — både af pur
sympati och utm attad af den utståndna själs-
spänningen. Hon berättade, hur hon ”tufsat7
7
till tjuren och blifvit honom kvitt, och båda
tackade i sitt hjärta Gud. Men Anna återfick
snart sitt goda lynne och började härma tjuren,
hur han snörflade, när han drog upp vattnet i
näsan, så att Maria kom i nästan kram paktigt
skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
