Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solen gassade, varm t m en den förståndigare
M aria ansåg dock, a tt de borde skynda kem och
få de v åta kläderna n tb y tta m ot torra. Men
hon var så m edtagen af den utståndna rädd-
slan, kölden i v attn et och det häftiga sprin-
gandet, a tt hon knappt förmådde gå och kom
i häftig hostning.
A nna slog förskräckt arm en om henne och
stödde henne efter bästa förmåga.
nDu är m ycket god”, bviskade den klena
flickan. ”Ja g skall aldrig glöm ma d itt mod och
d itt uppoffrande handlingssätt denna dag. D et
är ej m ycket a tt ha till vän en sadan svag
stackare som ja g — fattig och okunnig i jäm -
förelse med dig, som ja g äfven är — ”
”Åh, M aria!” afbröt Anna.
”Ja, jag tro r nog a tt du inte skall fästa
dig vid detta. Säg, vill du vara m in vän?”
”F ör lifvet!” svarade A nna entusiastiskt,
ty detta var det allra första vänskapsförbund,
hon in g ått m ed någon, och hon tog det, såsom
hon ansåg a tt det borde tagas, d ju p t allvarligt
lik t något af högsta vikt, och de beseglade det
gifna löftet med ett vått, m en m ycket varm t
fam ntag.
”Om din faster skulle komma a tt harmas,
så kom ihåg, a tt skulden är min, som föreslog
denna prom enad”, sade M aria ängsligt, då de
närm ade sig gårdsplanen, där den gam la fröken
satt uppe i sitt fönster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
