Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin. Hon höll på att rakt pina lifyet ur Anna
med sina förebråelser för att hon gått ut i
vattnet och därigenom förkylt sig, och Anna
hade så många gånger förklarat nödvändighe-
ten däraf, att hon slutligen tröttnat och nu
inte svarade ett ord.
”Det blir bäst jag skaffar dig en bonne,
som följer dig öfverallt och ser till att du ej
tager dig något obetänksamt före”, sade faster
Ebba, uppbragt öfver denna tystnad, som lika
litet som motsägelser lyckades lugna hennes
retliga lynne.
”Ja, det blir nog bäst”, svarade Anna trot-
sigt. ”Och bäst blir nog också, att jag låter
bli att gå i trädgården, för träden kunna ju
ramla öfver mig — eller ned till ån, för vatt-
net kan ju stiga öfver bräddarna och dränka
mig.”
H varpå faster Ebba gaf henne en bestraf-
fande blick och höll en lång predikan öfver
huru de unga i hennes ungdom voro mot äl-
dre folk.
”Jag förmodar ’äldre folk’ då var resonli-
gare än nu och visste att skilja på odygd och
olyckshändelse”, genmälte Anna lika trotsigt,
men ångrade sig strax därpå och borrade huf-
vudet djupt ned i kuddarne, medan faster Ebba
förnärmad reste på sig och gick sin väg.
Anna hade, efter att ånyo ha genomläst mor-
bror Axels bref, blifvit lifligt berörd af de däri
gjorda förmaningarne och fattat det beslutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
