Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vara tålig och undfallande och lägga band
på det häftiga lynnet — och nu glömde hon
redan sina goda föresatser. Det hjälpte inte,
att hon sade sig att faster Ebba öfver höfvan
pröfvat hennes tålamod. Hon var ond på sig
själf, yr och m att och trånade efter ett kär-
leksfullt ord — en mild, varkunnande hand att
luta sitt bultande hufvud emot — och brast
i gråt.
”Mamma — mamma —” kved det inom
henne. —
Stundtals aflöstes faster Ebba af gamla
Katrina, som slog sig ned i stolen vid sängen
och berättade långa, enfaldiga historier om barn,
som varit olydiga och därigenom råkat ut för
de vidunderligaste olyckor — allt medan hon
flitigt virkade på en ljusblå ylleschal, hvarmed
hon ämnade förhöja sina behag, då hon gjorde
sina uppköp hos den unge hökarn vid närmsta
torg och hvilken, såsom hon, när hon var vid
meddelsamt lynne, förtrodde Anna, ”hyste ett
särskildt intresse för henne” — ty ”så och så
många gram såpa och så och så många gram
socker hade han vägt för mycket åt henne”.
Och dessa förtroenden slutade alltid med ett
betydelsefullt: ”Hva’ tror hon om dä?” — samt
fick till svar ett osminkadt och rättfram t: ”Jag
tror du är dum, Trina!” — hvilket gjorde att
Anna kördes ut ur köket och gjorde slut på för-
troendena för den gången samt kom henne att
misslynt mumla för sig själf: ”Alla fruntim mer —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
