Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända ifrån gamla Trina ner till lilla Gunlög —
äro likadana gäss, när det är fråga om kurtis
och sådant där strunt.” —
En gång kom äfven Gunlög på besök i
sjukrummet, beväpnad med moster Karnas lukt-
vattenflaska och ängsligt frågande om det var
”riktigt säkert, att det ej var något smittosamt”.
Hon var klädd i en ny, förtjusande vårtoalett
af penséfärgadt kläde och plysch, hvaremot
lockarnas glans vackert bröt sig, och hon förde
med sig in i sjukrummet en härlig doft af nio
delar frisk vårluft och en del af moster Karnas
älsklingsparfym Violette de Varme. Hon blef
mycket bestört, då hon såg systern så medta-
gen, och greps af rörelse samt drog tveksamt
upp ur fickan en skär påse med chokladprali-
ner, som hon lade på Annas täcke.
”Nej, det blefve för stor uppoffring för dig,
Gunlög”, sade Anna skämtsamt. ”Behåll du
dina praliner — jag gåfve bestämt ändå de
flesta åt Eidelio.”
Och Gunlög stoppade ner sin påse igen,
men var inte riktigt nöjd, ty hon var dock myc-
ket ömsint och skulle ha tyckt om, att veta
med sig själf, att hon gjort den sjuka något
slags glädje och härför offrat något, som hon
själf satte värde på. Hon gick efter att ha
varit så underhållande som möjligt, genom att
berätta litet skvaller ur skolvärlden, men äfven
ur ”stora världen” — hvilket föreföll Anna lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
