Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det var väl en dvärg”, sade Viking för-
numstigt.
”Det var en liten tomte. Han nickade åt
Gunnar och vinkade åt honom att komma ut
till sig, och i detsamma rörde han vid rutan,
och då kände Gunnar den friska luften ström-
ma in, och när han såg efter, var rutan borta,
utan att han hört glaset klinga sönder. Den
lille mannen hjälpte Gunnar att stiga ut pa
gungbrädet, som stod där nedanför, och fragade:
”Vill du följam ed m ig?” — ”H varthän?” frågade
Gunnar och kände sitt hjärta klappa, ehuru han
inte alls var rädd. — ”Till berget, där jag bor.
Jag härskar öfver två folk, skall du veta. De
kallas de Röda och de Grå och det är fasligt
hvad de träta jäm t. Nu är saken den, att vi
ha endast en kvinna, liksom bien i ett bisam-
hälle ha endast en drottning, och både de Röda
och de Grå vilja rå om henne och unna inte
hvarandra att ha något att säga öfver henne.
Förgäfves har jag sagt dem, att kvinnan räc-
ker till allting, både att göra som de Grå och
som de Röda vilja. Nu ha de råkat i kalufven
på hvarandra, och jag har skyndat mig hit till
dig för a tt be dig, som är stor och stark emot
oss, komma och hjälpa mig att få bukt pa
upprorsm akarne.” Det smickrade Gunnar, att
den lille mannen fann honom vara stor och
stark och, tänkande att han kanske kunde vara
till hjälp, följde han med och lät alla betänk-
ligheter fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
