Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”De vandrade genom skogen långt — långt
bort, förbi kolarkojorna ocb hålorna, där ben-
rangel efter vilda djur lågo, förbi hyddan med
den fromme eremiten, som satt utanför och
blickade upp till stjärnorna och var så gammal,
att det växt mossa öfver hela hans kropp, så
Gunnar trodde det var en tufva och satte sig
att hvila på den helige mannen. Men då bör-
jade tufvan hosta och snyta sig, och Gunnar
trodde det var trolleri och gnodde i väg allt
hvad han orkade, tills hans ledsagare skrattande
upplyste honom om hans misstag. Så kommo
de förbi ett stort diamantfält, som gnistrade
och strålade sa i manskenet, att Gunnar måste
sluta till ögonen.
”Detta är de olyckligas och betungades tå-
rar’ , sade tomten och drog en djup suck. ?,De
samlas upp här af Sorgens änglar och bli för-
vandlade till stenar, och Gud Fader drar försorg
om att de sålunda spridas ut öfver världen igen,
till lycka för den, som i dem se en påminnelse
om rikemans plikt mot de fattiga, men till ett
svårt straff för dem, som blott pråla därmed
och öka sina skatter med dem.” — Så kommo
de förbi en stor, djup håla inne i berget. ”Hvad
är detta ?” frågade Gunnar och ryste för det
svarta, gapande djupet och den ohyggliga stank,
som steg upp därur. ”Där inne är misströstans
djr, och där ha många stora män omkommit, som
velat forska för djupt, utan att finna hvad de
sökte”, sade tomten och drog skyndsamt Gun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
