Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans g råt nu ingen ända tar —
Trösta pysen, kära du.”
Kvinnan snckade, slet af sig rustningen och
utbrast: ”Ack, människorna hafva det bättre
än vi. De ha så godt om kvinnor, att de kunna
bilda reservtrupper, när fågeln Moderlighet kal-
lar några af dem. Nu få mina män draga i
härnad utan mig, ty först och främst måste få-
geln Moderlighet lydas.” Och hon begaf sig
genast i väg och slog sig ned vid vaggan igen,
men då ville de Grå åter börja med sina upp-
tåg med henne, men detta satte sig nu de Röda
emot, och omigen uppstod ett vildt slagsmål. De
sleto kvinnan emellan sig, så Gunnar trodde,
hon skulle gå i trasor. Då blef han ond, så
ond som han ännu inte varit det, stampade med
foten och skrek:
”Släpp kvinnan och hör upp att slåss!
Ingen understår sig att hindra henne — hon
må göra hvad hon själf vill — nu ha ni länge
nog bestämt hvad hon skall göra och låta!”
Och hans röst skallade genom hvalfvet, så
att han själf häpnade öfver dess styrka. Men
striden afstannade genast, alla stodo som slagna
af skräck och bugade sig ödmjukt. Men kvin-
nan gick bort till vaggan, lyckades trösta den
lille näslöse stackarn däri och lulla honom i
sömn igen, och sedan gick hon fritt och obe-
hindradt omkring bland männen och hjälpte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
