Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än här, än där med deras arbete. Hon kom
bort till Gunnar, tog honom i hand och tac-
kade för hans hjälp och dukade upp en präk-
tig måltid för den hungrige gossen. Där funnos
färska hvetebullar och honing och stek och
äppelkaka, och Gunnar lät sig allt väl smaka.
”Nu har jag frid i m itt rike”, sade den lille
tomten förnöjd och erbjöd sig att följa Gunnar
hem igen. Det gick fort; innan Gunnar visste
ordet af, stod han på gungbrädet igen utanför
salsfönstret, tomten sade honom farväl, rörde
vid rutan, som åter öppnade sig ljudlöst, och
Gunnar klef in och öfver sin mors blomster-
krukor, som stodo och doftade på fönsterbrä-
dan, och i detsamma bar modern in lampan, och
det vardt ljust i rummet — och långt, långt
bort i skogen trippade tomten med sina’ små
bara ben i snön, på väg hem till sitt rike igen.”
Denna saga stod bland morbror Axels dikt-
samling, som han skickat tvillingarna, och Anna
hade läst den många gånger och undrat öfver
den, och hon kunde den som ett rinnande vat-
ten utantill.
”Var kvinnan inte en förtrollad prinsessa
och blef gift med Gunnar, och blef det inget
hejdundrande bröllop af?” frågade Viking i svi-
ken ton, då hon tystnade.
”H ar du någonsin hört, att en liten gosse
gifter sig”, svarade Anna skrattande.
”Honing — tek — äppekaka”, pladdrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
