Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli om den ömsesidiga lättnad, hvarmed hon
och hennes släktingar skilts från hvarandra,
och sade blygt att hon var obeskrifligt glad
öfver att vara hemma igen. Men hon ångrade
sig genast, ihågkommande, att fastern inte ens
önskat henne välkommen och att hon inte kun-
de anse detta som ett hem, där hon var så illa
tåld.
”Jag är endast en påtrugad medlem i detta
kära, gamla hus”, tänkte hon med smärta.
Maria och hon hade brefväxlat, medan hon
varit borta, men den förra hade ej velat oroa
sin vän med att i sina bref tala om, att med
den kallare årstiden hade hennes onda förvär-
rats, och stor var därföre Annas ledsnad, då
hon, vid det besök hon redan första dagen
gjorde i det lilla huset tvärs öfver vägen, fann
väninnan sängliggande.
Den unga flickan såg obeskrifligt klen och
afmagrad ut, men var så glad, tålig och hopp-
full, att Anna, med sin ålders tillförsikt och
obekantskap med sjukdom och död, tänkte, att
våren åter skulle göra hennes vän frisk och att
de båda skulle åter tillsammans genomlefva en
lika förtjusande sommar som den förra. Till
och med den stackars modern lät narra sig af
sin lilla flickas starka själfbehärskning och
ljufva hoppfullhet och m ärkte ej, hur döds-
ängeln för hvar dag- gläntade på dörren, för att
se efter när han borde träda in helt och hållet
och hämta den frigjorda anden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
