Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda flickorna voro nu såsom kärleks-
fullt förtroliga systrar, och Maria hade inte
längre något emot att Ånna hjälpte fru AVed-
man med sina små besparingar.
”Min stackars, betungade moder — jag kan
inte längre hjälpa henne; det är en välsignelse,
att du kan och vill det”, brukade hon säga.
Och fru AVedman å sin sida tänkte med
svidande hjärta: ”för min klena lilla flickas
skull”, när hon tog emot den af ett barn er-
bjudna penninggåfvan.
Mycket led Anna af att se huru dåligt
Maria låg. Bädden var väl snygg, men ut-
gjordes af blott en hård, tunn madrass på säng-
bottens järnspjälor, och bakom den enda lilla
hufvudkudden hade måst stoppas klädespersed-
lar och annat för att gifva tillräckligt stöd
åt den värkande, trötta ryggen.
Ack, huru gärna hade hon inte burit ned
sin egen rymliga och bekväma bädd till sin
. vän, men härpå var ju ej att tänka.
”Jag vill så gärna, att Maria skall taga
min bädd”, sade fru AVedman en dag klagande,
”för den är något bättre än hennes egen; men
det är omöjligt att få henne härtill.”
”Ja, detta felades just! Du arbetar hela
dagen, mamma, och behöfver hvila mycket, när
kvällen kommer, men jag — jag ligger här
och latar mig dagen lång, och det är inte mer än
lagom, att jag får kännas vid lite hårdhet —”,
inföll Maria skämtsamt, ehuru hennes kropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
