Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ack nej, Maria! Jag tänkte oftast på dig
och. den outsägliga glädje vår vänskap är för
mig. Ibland var jag också vred och en smula
ledsen, ty Viktor, som är för feg att våga
ställa till någon verklig förtret för mig, eggade
sina kam rater till att såra, reta och plåga mig
på allt upptänkligt vis.”
”Den odräglige pojken! Han borde just ha!”
”Ofver hufvud taget är jag sällan sorgsen nu
för tiden och aldrig så förtviflad som förr, då
jag visste mig stå så alldeles utan någon, som
höll af mig. Och jag är ej längre rädd för
framtiden. ,Ack, Maria, när jag blir fullvuxen
och kan förtjäna m itt uppehälle själf — hur
trefligt vi då skola ställa det för oss och din
snälla mamma. Du skall sitta hemma och må
godt i vårt lilla vackra hem, det förstås, och
jag, som är stark, jag skall arbeta. Min Grud,
så jag brinner af otålighet att få börja — jag
har en förfärlig mängd kraft inne.”
Maria låg tyst, med ett stram t uttryck
öfver de milda dragen, förorsakadt af åter-
hållen rörelse. Just i detta ögonblick sade
aningen henne tydligare än någonsin förut,
att hon måste dö ifrån dem — dö ifrån ”det
vackra lilla hemmet” och ensam företaga den
långa resan till det okända landet — hon,
denna blyga flicka, som bäfvade för att ensam
gå på besök till jordiska bekanta. Hon fasade
för detta okända och för skilsmässan från de
kära anletena här nere — hon fruktade ej för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
