Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud, men hennes blyghet skyggade för att
ensam träda in i den okända andevärlden, och
den nötta lilla psalmboken och bibelns slitna
pärmar på bordet bredvid henne kunde- ha
burit vittne om, att hon på sitt barnsliga vis,
men tyst och tålmodigt, förberedde sig på det
outransakliga, som förestod henne. Och stånd-
aktigt uthärdade hon förtviflan öfver att nödgas
lämna modern ensam med sin börda, och för
ingen uttalade hon sin ångest och tvekan för
hvad som förestod henne, ty hon nändes inte
oroa sin mor eller sin vän, tänkande att det
var tids nog, när slaget föll, utan att de nu
också skulle gå och rädas för den hand, som
hotande sträckts ut öfver dem, för att slå till
— när Gud så ville att hennes tid var ute.
Många smådrag från dessa, hennes väns
sista dagar brände sig in i Annas minne och
återkommo långt fram i tiden och upptyste
henne om den storsinthet och ståndaktighet,
som bott i den klena kroppshyddan och som
i det längsta skonade hennes kära från sorgens
bitterhet.
”Om du bara snart blir frisk, så har jag
sedan inte ett enda bekymmer”, fortfor Anna,
då Maria fortfarande låg tyst, kämpande en
sista strid med svagheten, som ville ha henne
att kasta sig i denna förståndiga lilla vänin-
nas armar och gråta ut den oro, som kvalde
henne.
Men den ömma omtankan för andra, i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
