Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon erhöll några välbehöfliga förfriskningar
och m ottog juryns lyckönskningar.
”Fortfar ni på detta sätt, fröken Haller”,
sade ordföranden, i det han med en djup bug-
ning öfverräckte henne ett etui med en vacker
pokal — hennes vinst — ”så torde ni komma
att en gång taga världsrekordet.”
Anna rodnade och tackade och tänkte helt
hastigt på att hon nog finge annat att göra i
en framtid än att utbilda sig för ”världsrekord”,
och något uthvilad gick hon att glad visa
Gunlög sin vinst och se på den unge norrman,
som, utom programmet, skulle uppträda och visa
sin förvånande skicklighet på skridskor.
Men Gunlögs humör hade ej förbättrats.
”Skäms du inte att uppträda, så där klädd
som du är”, sade hon surmulet.
”Äh, sankta Per, då — jag tyckte jag var
riktigt stilig, när jag gick hemifrån”, utbrast
Anna förbluffad och granskade sig själf.
”Jag menar dina ben”, sade Gunlög och
sneglade på systerns goda, pålitliga fortkomst-
ledamöter, i tankarna missnöj dt jämförande dem
med sina egna spindelben, väl gömda bland
spetsar och broderier, men skrala och opålit-
liga. ”Jag skulle dö, om jag visste, att någon
såge mina.”
”Men, Gunlög, jag har ju strumpor på
dem”, invände den oskyldiga Anna naivt. ”Och
du, när du går på bal, har du ju rakt ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
