Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting på din hals och dina armar. Det skulle
döda mig.*
Gunlög bet sig i läppen och teg och skänkte
i förtreten ingen uppm ärksamhet åt det vackra
etuiet, som vandrade ur hand och i hand på
hennes beundrande väninnor.
”Det är ingenting att skryta af”, sade Vik-
tor, då pokalen kom till honom. ”Naturligtvis
läto gossarne dig vinna af artighet, därföre att
du är flicka.”
”Du kan ju tro det, V iktor”, svarade Anna
med retsam likgiltighet.
”Det är inte bara jag som tror det. Jag
har hört det hviskas rundt om här”, sade Viktor,
som harmen fick att säga denna osanning.
Anna blef först pionröd, sedan krithvit.
Ryckande till sig etuiet, tog hon ett skutt
öfver barriéren och höll på att komma på huf-
vudet, så brådtom hade hon att komma in i
tältet till juryn igen.
”Se här, var god tag igen detta!”
Herrarne smålogo åt hennes andlösa häf-
tighet och undrade hvad som stod på.
”Man tror, att gossarne läto mig vinna —
af artighet, därför att jag är flicka, och jag
kan ej taga emot denna vinst.”
Och hon satte energiskt etuiet ifrån sig.
Ordföranden blef allvarsam.
”Hvem säger detta”, frågade han strängt.
”Ah — det säges allmänt, därborta på läk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
