Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta Viktor hans elakhet, åkte hon ut på ba-
nan och fick då plötsligt sikte på lille Viking,
som tagit sig fribiljett i en af de granar, som
omgärdade täflingsplatsen.
Strängt rättrådig som hon var, gillade hon
icke detta, men pysen såg så själaglad ut, där
han satt, att hon ej hade hj ärta att köra bort ho-
nom. Men ett förmaningens ord borde han
dock höra. «
”Viking, detta är ej rätt. Hade jag vetat,
att du så gärna velat se på täflingen, skulle
jag skaffat dig en biljett.”
Gossen blef så förskräckt, när han så oför-
modadt fick höra sitt namn nämnas, att han
höll på att trilla ur granen. Anna tog ett
skutt upp på snövallen och fick tag i honom
just som han skulle till att lägga i väg.
”Se så, spring nu inte fegt din väg. När
man gjort något illa, bör man stanna och ut-
härda följderna. Men var lugn, jag ämnar inte
angifva dig, begriper du väl, lille dumbom.”
”Mimmi bad mig gå å ta reda på om du
vinde, å sa’ att jag skulle stå vid ingången”,
snyftade Viking, ”men där kunde jag ju inget
få veta å så klifde jag opp i granen.”
Anna log, och allt blef plötsligt så ljust och
gladt inom henne. Ah, Maria — hon skulle
glädja sig åt hennes fram gång och vara mera
stolt öfver sin vän än hon förtjänade. Det var
bra Ijuft ändå att veta, att någon af hjärtat
deltog i hennes glädje som sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
