Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taren”, svarade undvikande Anna, som ej ville
namnge sin kusin.
”Detta bör ni ej fästa er vid. Jag och alla
dessa herrar här äro öfvertygade om att allt
gick riktigt till. Men se här kommer just herr
E. Låtom oss fråga honom själf.”
’’Den store” syntes i tältöppningen, och
ordföranden upplyste honom om det illasinnade
förtalet samt uppmanade honom att vederlägga
detsamma.
Ynglingen betänkte sig en, men endast en
sekund. Han hade kunnat rädda sin ära och
sitt anseende såsom stadens bäste skridskoåkare,
men han gjorde det ej, ty han kände, att om
han sagt den osanning, som fordrades härför,
skulle han sedan i hela sitt lif aldrig förlåtit
sig själf detta. Men det skulle dock ha tagit
sig så bra ut, om det hela fått sken af ridder-
lighet å hans sida!
”Jag försäkrar vid min heder, att jag gjorde
allt för a tt slå fröken Haller ur brädet och själf
bli den förste. Jag skulle önskat, att jag lyckats,
men fröken är min öfverman, det hjälps inte,
det”, sade han och bugade sig klumpigt, men
välment för Anna, för hvilken han numera hyste
stor respekt.
Anna hade nu ej annat att göra än att
återtaga sin vinst, men glädjen var störd, och
hon gick ej åter upp på läktaren.
Kännande behof af att vara ensam, för att
resonnera bort sin förtrytelse och kunna för-
Tvillingsyslrarna. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
