Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltför säker som hon var på sin oförmåga a tt
knnna behaga, för att ana hur artig han var
emot henne.
”Gunlög har dock hufvud och godt g ry
Hvilken skada att detta ej fått sin rätta utveck-
ling. Ack, morbror Axel, hvad skola vi väl taga
oss till med henne, stackars liten.”
”Låtom oss hoppas, att lifvets allvar skall
vänja henne af med dåraktigheterna och att
dessa ej m åtte göra henne större sorg än den
lilla missräkning, som nu förestår henne.”
Anna satt tyst, försjunken i tankar. Plöts-
ligt ljusnade hennes drag, och hon utbrast:
”Nu har jag det!”
”Hvad har du?” frågade morbror Axel för-
undrad och såg sig omkring, som om han trott
att det var något visst föremål hon menat.
”Jag menar, hvad jag skall bli. Jag hoppas
att faster Ebba låter mig resa till Amerika och
studera förhållandena där. Sedan sätter jag här
hemma upp ett institut för flickor och gör dem
till unga amerikanskor allihop. Ah — detta
är en idé, det vill jag lofva.”
”Men är du säker på att härmed göra de
svenska flickorna en tjänst”, sade morbror Axel
och såg forskande på henne. ”Hanhända skulle
de ej bli så omtyckta här som i Amerika —•
förhållandena och människorna äro här helt
olika.”
Anna teg en stund och suckade vid tanken
på den afvogliet, som städse mött henne själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
