Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morbror Axel, som just höll på att göra en
kullerbytta baklänges under sina ifriga bemö-
danden att stirra upp i solskenet på den kyrk-
tornshöga fru Germania, stack förskräckt sin
arm under den hetlefrade unga damens och
drog henne med sig bort.
”Käraste, jag fruktar, du skaffat dig en
oförsonlig fiende i denne lille tysk”, sade han
och såg ut som om han icke visste om han
skulle skratta eller förhålla sig allvarsam. ”Se
hur hvasst han blickar efter oss! Det är ovän-
ligt, Anna, att sålunda såra folk i deras heliga
nationalkänslor. ”
”Hans själfbelåtenhet och afguderi för den
där dästa fru Germania var mer än jag stod
ut med”, fnyste Anna.
Morbror Axel måste skratta.
”För resten, hvad tyckte du själf?” bifogade
hon, uppm untrad häraf.
Han blinkade listigt med ögonen.
”Det säger jag ej”, sade han, men tilläde
med sitt själfulla småleende: ”E n minnessten,
rest invid furudunklet på enslig hed och i ru-
nor täljande en ädel mans lifsgärning, är lik-
visst mer i min smak.”
Anna nickade bifall, och tysta gingo de nu
den vackra skogsvägen till ruinen, som Anna
besteg med andaktsfull undran, tills morbror
Axel upplyste henne om att den var konst-
gjord. Utsikten därifrån öfver Bingen, just
där Nahe förenar sig med Khein, Rheinstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
