Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon suckade. De åtta korrekta och hus-
liga kusinerna behagade henne ej så mycket
som deras mer elegante och extravagante bror,
och moster Malla tråkade ut henne med sina
samtal om mat och handarbeten. Men ändå —
om hon bara vore säker på juvelsmycket!
”Hvad skall jag taga mig till”, mumlade
hon villrådig och smuttade på sin choklad.
”Jag fruktar, att jag får alla emot mig, om jag
nu lemnar faster ensam, sedan hon blifvit så
klen. I morse var hon nära att svimma af svag-
het och höll på att skrämma lifvet ur mig, så
lik en död såg hon ut. Stackars lilla jag kan
inte se sjuka personer.”
”Ingen skulle klandra dig, ifall du lämnar
faster. Alla veta ju hur förskräcklig hon är,
och du har i sanning eröfrat helgonglorian ge-
nom det tålamod, hvarmed du hållit ut hos
henne. Men vår vackra ros ser också medta-
gen ut. Gunlög, du är blek och — och ej så
vacker som vanligt, fruktar jag.”
Gunlög kastade en hastig, förskräckt blick
i spegeln midt emot dem. Han hade rätt. TJt-
stånden själsoro och dystert missnöje hade
gjort henne både blek och mager. Och hon
som så väl behöfde somrarna att repa sig på,
efter alla dansnöjen och allt nattvak vinter-
tiden!
”D itt utseende, som vi alla äro så stolta
öfver”, fortfor Viktor sentimentalt. ”Skona dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
