Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan det blir försent”, tilläde ban med en pa-
tos, som var värd något bättre.
Gunlög kände sitt bjärta krympa ibop af
ångest, ty åter måste bon gifva bonom rätt.
Hon var i ett förskräckligt val: juvelsmycket
eller skönbeten.
”Ob, Viktor, livad skall jag göra?” jäm rade
sig den dåraktiga flickan ocb böll på att stork-
na af svälj da tårar ocb bakelsesmulor, som af
sinnesrörelsen kom i vrångstrupen.
Hennes kavaljer bultade henne i ryggen
ocb väntade tills anfallet var öfver; sedan sa-
de ban:
”Kalla bem Anna då, om du ej vill lämna
faster ensam.”
”Hem — kalla hem Anna? Hur skall det
gå till? Hon lär nog ej bry sig om, ifall jag
ber henne komma bem, så roligt som bon bar.
Ocb jag vågar det dessutom ej för morbror
Axel.”
”Det är dock Annas plikt mer än din att
vara bos faster ifall hon blir sjuk.”
”Det bar du då rätt i”, genmälte Gunlög
långsam t och högg eftersinnande in på sin tredje
bakelse.
”Men den oförskämda flickan tänker blott
på att roa sig, medan du —! Ah, det skulle
vara mig ett sannt nöje, att få mamsell stursk
bem igen, där bon Mr vara, och dig, lilla hel-
gon, löst ur fångenskapen.”
”Haster skulle nog tycka om att få hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
