Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan, inseende hvad hennes plikt allra först
fordrade för att försona det skedda, gick hon att
slå sig ned vid den alldeles förkrossade faster
Ebbas säng, i stället för att hängifva sig åt
gagnlös förtviflan, såsom hon kände sig mest
böjd för. 6
Den gamla ryste till, när hon fick se henne,
men sedan sade hon nästan mildt:
”■^u gjorde det i välmening. Jag har in-
genting att säga.”
Men då brast Gunlög i konvulsivisk’ gråt.
Hon sjönk på knä vid sängen, gräfde ansiktet
ned i kuddarna och bekände sin synd, nä-
stan hoppandes, att vrede och afsky skulle
skingra sorgen hos den stackars faster Ebba.
Men sorgen hade gjort denna vek.
”Gud förbjude, att jag skulle döma”, hvi-
skade hon endast sakta.
”Oh, jag förtjänar ej detta! Denna elän-
diga fåfänga, hur jag afskyr den!”
”Blif bättre — ännu är det ej för sent”, sade
fäster Ebba strängt.
j ag vill det i sanning. Men jag är
en sådan svag stackare. Hjälp du mig, faster
Ebba jag har ingen annan. Moster Karna
är för god för mig. Blif min tuktom ästare —
förfar strängt med mig, såsom med Anna, att
jag må blifva lik henne.”
”0 ja! Jag var sträng och hård, h järt-
lös emot m itt barn. Vi, vi ha mycket att
förebrå oss, Gunlög. Yi voro kärlekslösa emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
