Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke taga det hårdt vid sig att mista m ig”,
sade den unga flickan, ej utan bitterhet.
”Nu — mm, när det är försent, inser du
törst din stackars systers värde.”
”Kanske har jag alltid insett det ändå, an-
nars skulle jag ej ha varit så afundsjuk. Jag
bjöd till att behandla henne öfverlägset och se
med moster Karnas ögon. Men ju mer jag af-
lägsnat mig ifrån Annas ståndpunkt, ju olyck-
ligare har jag känt mig; och ej förrän nu har
jag insett att detta berott af ett omedvetet miss-
nöje med mig själf.”
Hon borrade på nytt ned hufvudet bland
sängkläderna. Hela hennes kropp skakades af
en smärta, som hon bjöd till att behärska, för
att ej ytterligare uppröra den medtagna faster
Ebba.
”Oh, Anna, Anna! Om jag blott hade fått
bedja dig om förlåtelse”, hviskade hon alldeles
öfvergifven till sist.
”Gunlög”, sade faster Ebba högtidligt, ”låt
oss tänka, att vi i dag hålla likvakt hos Anna.
Och låt oss göra det på ett värdigt sätt, genom
att gå in i oss själfva, rätt se våra fel och lofva
bättring. Och bjud nu till att sansa dig, barn
— res dig u p p ! Framdeles skola vi afgöra, om
du skall stanna här och intaga Annas plats eller
återvända till moster K arna.”
Gunlög reste sig lydigt och tog plats i den
stora länstolen, som stod vid sidan om sängen.
Faster Ebba sjönk tillbaka mot sina kuddar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
