Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kanske tycker, att bara en stol till vattenglas
och ljus och hvad annat hon kan vilja ha till hands
är bra obekvämt.”
Middagen vardt denna stökdag mer än vanligt
höprafsad och dålig och gaf baronen rikligt tillfälle
att glänsa med sin satir. Friherrinnan frågade som
vanligt icke efter hvad hon åt, men var i dag böjd
för att gifva svar på tal, ty hon kände sig tämligen
skuldfri, hvilket icke alltid var förhållandet, då hon
mest öfverlämnade matlagningen åt den enda okun-
Niga piga, de hade råd hålla sig med, medan hon
själf tillbragte förmiddagen med att skrifva poesi
inne på sitt rum, läsa romaner eller sy ”söta” för-
kläden af tyll, band och spetsar — hennes mest ut-
präglade vurm. Grälet skulle ha varit i full gång
som vanligt, hade icke det gemensamma intresset
för det ovanliga i tilldragelsen, att man gjorde sig
beredd på att taga emot en främmande person i huset,
distraherat sinnena.
Baronen förmodade cyniskt, att det ”måtte vara
en gammal uggla, som icke vågade släppa sin löjt-
nant ensam på mötet, utan ville vara i närheten för
att öfva nödig tillsyn”, och tillade, att han för sin
egen del ämnade rädda sig genom att resa till en
bekant på några dagar — en af de få, som ännu
icke stängt sin dörr för den afsigkomne. Vore hon
ung och söt, kunde de ju varsko honom — ”anfäkta
dett?
Löjtnant Böhme var en af de yngre spolingarne
— fanns ej på ”hans tid”, d.v.s. den tid då baronen
ännu mottogs af officerarne i lägret; sedermera, sedan
man vändt honom ryggen, talade han alltid ringak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
