Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp sig själf, när hon ingen hade att visa sig för
och resultatet i alla fall blefve bedröfligt — nej, då
var det bättre att fly ut i skog och mark från allt-
ihop, låt vara med toalettskadorna här och där bo-
tade med knappnålar eller galoppstygn, hvad gjorde
det! Ingen såg henne, och snart glömde hon själf
alltihop för en medhafd bok eller det intresserade
studiet af naturens lif rundtom, för nöjet af bärin-
samlingen eller det sysslolösa insupandet af luft och
växtångor.
”Godnatt, mamma.”
”Isa, mitt söta barn — min kära lilla flicka, jag
har tänkt ut att det blir nog bäst, att dw själf fär
till staden i morgon och afhämtar fru Böhme vid
järnvägsstationen.”
Med blodet hett, så att till och med nästippen
brann ofvanpå det sena vistandet utei den kylfriska
aftonluften, kastade Isa af sig det åldriga täcket,
mellan hvars brustna siden bommnllstottar stack fram,
och med endast lakanet öfver sin varma nnga kropp
låg hon och sträckte sig lättjefullt i den lilla hårda
bädden samt svarade icke.
”Det gör strax ett behagligare imtryck”, gentog
friherrinnan. ”Och så hinna ni bli goda vänner un-
der hemfärden och — och allting kan tagas litet
mer ogeneradt sedan.”
Isa såg ut genom det gardinlösa fönstret upp
mot det stycke pistaciefärgad natthimmel, som hon
kunde skönja från sin bädd, och drog en tung suck.
”Mamma menar, att jag skall hartassu med spe-
cerihandlarn på samma gång. Sockret är slut, och
det. är nog mera som behöfs.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
