Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, du kunde just gärna titta in till herr Svens-
son, du. Han blir nog inte omedgörlig — han är
ju din benondrare, Litet tarflig förstås, men en be-
undräre är dock alltid en beundrare och inte att
försmå.”
”Ja, det vore ju synd att förneka staden nöjet
af att få återse min vördnadsvärda hatt och kappa
— för att nu icke tala om frispektaklet af mig af-
hämtande den eleganta löjtnantsfrun hitut. Men det
säger jag, att tillbaka skjutsar jag då inte henne —
det skulle öfvergå mina krafter.”
”Nå, du ser nu allting så mörkt och det är för
sent att disputera med dig härom. Jag skall tänka
öfver hvad jag behöfver af herr Svensson. — Gud-
skelof! för att ha en vacker dotter! Jag skulle blott
önska, att du hade ett annat fält för dig än denne
beskedlige specerihandlare, fast, gudbevars, kärlen
är ju hygglig och förmögen också. Nå, dithän ha
vi inte kommit ännu att nödgas se på detta”, tillade
hon med ett litet lättfärdigt skratt.
Isa drog åter upp täcket, upp öfver hufvudet
för att inte de snyftningar af förödmjukelse, afsky
och smärta, som skakade henne, skulle höras af mo-
dern. De skulle ha väckt dennas förskräckta och
intensivaste deltagande, men ej förståtts,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
