Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Isa svarade icke. Så mycken lycka! Tårar
skymde hennes blick, och hon vände sig bort för att
den andra icke skulle märka dem. Men Evas lifliga
ögon hade forskat alltsedan hon kom och spårat åt-
skilligt, som de förut icke sett, men väntat förr eller
senare skulle komma till synes.
”Isa”, sade hon hjärtligt, ”nu är det din tur.
Hvad har du för förtroende att gifva mig?”
”Ja”, inföll Isa med brådstörtad glädtighet, ”nu
blir det väl min tur att se till att den lilla väntade
får en passande utstyrsel, då mamman ämnar bli så
bläcksuddande. Jag skall genast i dag gå ut och
göra några uppköp. Jag förbehåller mig framför
allt dopdrägten; men gå bara inte och ställ till så
att den icke kommer till användning.”
Eva blef betänksam. Ja så, såret var så djupt,
att det ej tålde vid att blottas. Eller var det af
den beskaffenhet, att den andra icke ville uppröra
henne därmed i hennes nuvarande belägenhet? Hon
kände en orolig benägenhet för att bli nervös och
ängslig, reste sig därför strax därpå och gick.
Isa nickade stilla för sig själf. ”Det var rätt,
att jag icke upprörde henne med detta jämmerliga
förtroende. Så hvit hon vardt. Säkerligen skall
hon helst, tills allt är öfver, träffa mig så sällan
som möjligt. De äro dock mina enda vänner och
jag kunde komma att behöfva dem, men — en för-
lust mer eller mindre betyder så litet.”
Knappt hade Eva gått, så insläpptes en ny be-
sökande. Det var ett fruntimmer på tretiotalet, nå-
got magerlagdt, med grumlig rödfnasig hy, krusigt
svart hår och små hvassa, närsynta bruna ögon, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
