Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet och en ännu oförstådd känsla af sympati hvi-
skade åt henne, att han var den dödas testamente
åt sin efterträderska — sin sista efterträderska i den
porträttsamling af kvinnor, som öfversten torde ha
bevarad bland sina hågkomster.
Hon for ut med modern, men var hela dagen
tyst och frånvarande. De åto sin middag på ett
utvärdshus, lyssnade till musiken, som utfördes från
ett rum bredvid, där ett slutet sällskap höll till,
och sågo från den uppvärmda glasverandan, där de
drucko kaffe, hur snön vackert och konstnärligt hvit-
menade i lunderna och på stränderna kring viken.
Sedan blef frågan, hvart man skulle taga vägen:
varietén eller operan. De beslöto sig dock för det
sistnämda, ej därföre att de, någon af dem, tänkte
på att vara comme il faut — Isa var härtill alldeles
för fördomsfri och för tillfället dessutom likgiltig —
utan emedan friherrinnan ändock var något estetisk
och röstade härför.
Men musiken tjänade endast till att ytterligare
tynga ned Isas lynne, hvilket, då de ändtligen sutto i
vagnen, som först skulle föra hem friherrinnan, var
nära på hopplöst. Äfven den språksamma, åt dagens
nöje innerligt förtjusta friherrinnan hade tystnat
märkbart, och till sist öfverraskade hon Isa med att
utbrista i en plötslig gråt.
”Hvad är det, mamma?”
”Min stackars lilla flicka, jag har förstått, att
du måtte vara bra olycklig, ehurn du bjuder till att
dölja det.”
”Nåja, jag medger, att jag låtit invagga mig i
vissa romantiska griller, som visat sig omöjliga att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
