Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förverkliga”, svarade Isa suckande. ”Jag har varit
blind och dåraktig, och kanske är det icke mer än
rättvist att jag nu får böta härför. Men ack! icke
förstod jag mig på mustaschsvärta och andra konst-
lade medel — på att en man kan lefva så dåligt,
vara så narraktig och plötsligt bli en sådan ruin.”
”Hu, han är gräslig!” afbröt henne häftigt fri-
herrinnan, hvilken öfversten höfligt, men bestämdt
vetat att hålla ifrån sig, hvarför han numera sågs
med mer än vanligt sneda svärmorsblickar af denna.
”Låt oss helst icke tala om detta, vet mamma.
Kanske öfvervinner jag det snart, ty det är ju dumt
att lägga försvinnandet af en romantisk dröm, då
den visat sig vara falsk, för hårdt på sinnet. Jag har
det ju så bra i många andra afseenden, och jag lofvar
mamma, att jag ämnar begagna mig häraf.”
Friherrinnan vardt förskräckt öfver den hårda
ton hvarmed hon yttrade detta.
”Du -— du — ack! Isa, du är mitt enda barn,
och jag skulle icke kunna bära det, om du blefve
såsom en af dessa Hornklous, som folk redan haft så
mycket att prata om. För min egen del bryr jag mig
nu icke om detta, jag har fått vänja mig af med
finkänslighet, och, svag och bristfällig som jag nog
varit, har jag föga brytt mig om mitt anseende. Men
du — åh; jag gladde mig så mycket åt att du blef
gift med, såsom jag trodde, en aktningsvärd man —
som du dessutom tycktes älska — och tänkte mig,
att du härigenom vore skild ifrån allt, som kunde
draga ned dig till en Hornklou’s ståndpunkt.”
”Jag har ju i alla fall blodet i mina ådror”,
svarade Isa tungt, ”och det drager — det drager —”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
