Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de andra små spensliga möblerna med sitt målade
siden, se kur hon ömsom grät, ömsom förde de hvita
blommorna upp till de darrande läpparna.
”Om det är sannt som di säger, måntro. Usch,
det är änna hemskt! Di skyller ju öfversten för’en.
Hanses egen styfmor är hon — fast! hon är då inte
riktigt öfverstens hustru förstås, nej, så inte mer
än jag. Konstigt är det i alla fall, för riktigt orätt
har dom då inte, om dom tycker om hvarandra.”
Tystlåtne vandrade Böhme och Örner, blossande
på sina cigarrer, tillbaka mot lägret.
Det var nermörkt där granarna växte tätast inne
i skogen, men ute på slätten herskade sommarkvällens
ljusa skymning. Böhme stridde med sig själf, huru-
vida han borde beröra det ämne, som låg honom om
hjärtat, eller ej, och Örner gissade sig tyst till arten
af hans sinnesstämning och gick i stilla förbidan på
att man skulle rycka honom inpå lifvet i en ange-
lägenhet, som han själf till helt nyligen skytt att
gifva namn och fasta konturer, men som dock fort-
for att för hvar dag varda starkare än hans vilja.
Ännu hade de endast förrådt sig för hvarandra
genom blickar och tonfall, kanske en och annan liten
betydelselös handling, men naturligtvis visste andra
redan mer än de själfva. Han kände det, det liksom
låg i den luft han omgafs af; han kunde när som
helst riskera ett ingripande i form af en varning
eller ett föraktfullt tillbakavikande för honom inom
kamratkretsen. Han bet ihop tänderna och nästan
önskade, att Böhme ville säga något, så att han finge
förklara sig och visa sina synpunkter. De voro en
hederlig och ärlig mans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
