Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvarmed har jag förgått mig mot chefen och
hans fru?”
”Försök inte slingra dig undan. Vill du kanske
förneka, att du hyser otillbörliga känslor för ... för
chefens fru?”
Puh! så mycket och sammanhängande i den högre
stilen hade han ej yttrat på åratal,
”Ja, jag förnekar det, ty — jag älskar henne.”
Örners rättframhet och hans behof af att veta
sig gå öppna vägar kräfde denna enkla bekännelse.
Men knappt var den utsagd, så ångrade han sig dock.
Hon hade ännu icke hört den af honom, och så öfver-
spändt som han tog denna sin första kärlek, smärtade
det honom att ”det kreaturet Vänglin” skulle vara
den förste, som de betydelsefulla orden yttrades till.
”Snygg bekännelse!”
”Jag kunde ju närmare förklara för dig hvar-
före jag dock icke blygs för den, men på det hela
taget angår detta dig inte. Nu vet emellertid du
och följaktligen också hela regimentet hvar ni ha
mig — vilja ni härför icke betrakta mig såsom he-
derlig karl, står det er fritt.”
”Intet svineri bara! Vi ämna ej tåla, att rege-
mentet blir skandaliseradt.”
”Tack, kamrat.” Han teg ett ögonblick och
fortfor sedam långsamt: ”Ni böra dock begripa, att
om jag haft simpelhet, det vill säga, en vanlig brotts-
lig förbindelse i tankarna, så hade jag undvikit
detta ämne och gått smygvägar. Att jag ej gjort
detta, bör vara alla en borgen för redligheten i
mina afsikter, och att, hvad än må hända, jag kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
