Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej”, svarade hon med fasthet.
Han log nästan sorgset. ”Man är rakt förblin-
dad! Tror man då, att jag kommit för att utan vi-
dare gifva en dårskap min välsignelse.”
”Ni har låtit oss tro detta.”
”Kanske! Men nu är jag i alla händelser vorden
tveksam. Det är en galenskap. Besinna, med de
framtidsutsikter, pojken har, är det icke synd om
honom?”
Isas hufvud sjönk mot de sammanknäppta hän-
derna. Hvad kunde hon säga?
”Huru vore det, om man betänkte sig litet? Man
har ju i alla fall ett godt hem. Och David har ändt-
ligen lärt sig inse, att han bet i sparrisen i galen
ända, när han äktade den unga Abisag, och att den
därför vardt honom så bäsk. Kunde hon icke stanna
— såsom dotter.”
Isa såg med ovilja på honom. ”Efter hvad som
en gång, för några korta veckor, var emellan oss!”
”Från min sida var det aldrig annat än faderlig
välvilja — nåja, underligt parad med fåfänga och
begärelser.”
Hon stampade med foten i golfvet.
”Tyst, för Guds skull!”
”Ack, nu återstår endast faderlig välvilja.”
Hennes blick uttryckte, att hon icke trodde ho-
nom. Hans små finter hade varit så mångahanda
förut. Ty han hade småningom begripit, att hon
kände till förhållandet med hushållerskan, men att
hon ändå fann sig däri, utan vrede, utan ensen an-
märkning — nå, en skymt ringaktning visade hon,
förstås — det kunde hans cynism icke tyda mer än på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
