Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett sätt: att hon blott tredskades litet, men att den
medfödda Hornklouska lättsinnigheten nog förr eller
senare ändå skulle föra henne i hans armar. Att
hon handlade i öfverensstämmelse med en individuel
moral, som höll på att mogna inom henne, ehuru
den ännu oroade henne i den grad, att hon flyktade
ifrån den ut i sällskapslifvets extravaganser, det för-
stod han ej. Och om man sagt honom, att hon en
dag på grund af nya tillkämpade åskådningssätt
skulle lämna honom, äfven utan Örners mellankomst,
så skulle han ej ha trott detta.
Först samtalet med Örner på förmiddagen hade
låtit honom ana, att hon aldrig skulle hängifva sig
åt en brottslig lidelse, och att han kunde vädja till
något verkligt rent och godt hos henne, när han
beslöt sig för att försöka rädda den unge mannen
undan det farliga vågspel, han gifvit sig in i.
Men Isa missförstod honom. ”Jag har besinnat
mig. Det ni föreslår är omöjligt.”
”Sss — om man återfår sin frihet, då? Blott
icke Adonia.”
”I så fall hade lifvet intet värde för mig. Det
kunde då göra detsamma under hvilka förhållanden
jag lefde, men aktningen för mig själf och sträfvan
att vara honom värdig, äfven om vi måste lefva
skilda åt, måste bryta också de yttre band som
binda oss två samman.”
”Man skulle kanske bli välgörenhetsnucka?”
”Kanske.”
”Man kunde bättre fullfölja detta syfte hos mig
— icke” afbröt han sig hastigt och under inflytelsen
af det gentlemannalikt frikostiga grunddraget i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
