Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långt borta, då gamla Hanna ej längre skulle finnas
till och hennes lilla lam stå skyddlöst gentemot syn-
dens besmittelse.
Sedan en tid tillbaka hade hon isynnerhet skäl
att oroa sig för den framgångsrika följden af sitt
nitiska vakande öfver gossens andliga välfärd. Lille-
Svens pappa, en världsligt sinnad man, hade förlof-
vat sig med en likaledes ej troende ung flicka, som
visat sig mycket betagen i den blifvande lilla styf-
sonen, och hade Hanna hittills ensamt fått råda i
barnkammaren liksom i hela huset, så hade det nu
redan gifvits tillfällen, då hon drabbat ihop med
det nya inflytandet, som tycktes vilja motsätta sig
hennes verk. Hennes nit stridsrustade sig, och gos-
sens rikliga ransoner af andlig kost fördubblades.
Så måste han nu också denna vackra majdag
med i kyrkan. Med ett orubblig lugn på det ge-
nomskinligt bleka anletet, med de ljusbruna ögonen
stirrande rätt framför sig, såsom han ser de andra
göra, och med den spetsiga hakan lindrigt sänkt,
sitter han där. Hanna är nöjd med honom, ty han
är skenbart uppmärksam. Men aldrig har lille-Sven
varit så hycklare som nu. Tankelifvet inom honom
har en hoptryckt fjäders språngstyrka och den spa-
rade färgrikedomen och alla de möjligheter, som
torde förefinnas i den konstnärs färglåda, hvilken
en tid bortåt nödgats måla endast grått i grått.
Hjärtat jublar i honom, ty han har ett sitt käraste
nöje i kikarn, men hans yttre förråder intet af detta.
Ändtligen ljuder prestens sista amen, Hannas
långa slutbön tager, också den, en ände, och all-
varligt hälsande på troende bekanta träder hon ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
