Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkan med gossen vid handen. Vårluften slår så
frisk emot dem ofvan på templets kvalm, till och
med läserskan drager en suck af välbehag. Känslan
af en för dagen fylld plikt — kanske också en för-
stucken tanke på den goda middagsmaten, som vän-
tade, gör hennes eljes mot den öfriga världen så ovil-
liga och afvisande ansiktsuttryck en smula ljusare.
Småstadens gula och grå trähus stå i ojämna
rader utmed de soliga och folktomma gator, som de
ha att genomvandra. Här och där är ett fönster
öppet, och tyllgardinerna fläkta för den ljumma
vind, som nästan förvandlar till ett drifhus fönster-
brädan med sina blomkrukor, bakom hvilka ett och
annat mössprydt hufvud skymtar. Det tillhör någon
välkonserverad matrona, som i ländstolen vid fönster-
bordet med sin virkade duk och vas med vårblom-
mor stickar, sofver och skvallrar bort sina återstå-
ende dagar, allt under flitiga tittar ut på gatan efter
grannar och förbigående.
Men ifrån trädgårdarna bakom husen ljuda skratt
och glada röster. Där håller ungdomen till.
”Så där lifvade ä dom på Slätthaga också”, sä-
ger lille-Sven med ett glimtlikt småleende öfver sina
allvarliga drag.
Hannas ansikte mulnar. Gossens ord för hen-
nes nyss så belåtna tankar tillbaka på sista tidens
oro och strid, och hon drar en tung suck vid tanken
på den kamp som ännu förestår.
Slätthaga är namnet på den blifvande styfmo-
derns föräldragods; det ligger ungefär en mil från
staden, och när räntmästaren — lille-Svens far — far
dit ut för att hälsa på fästmön, brukar han taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
