Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pigan ihop sina böcker; strax därpå öppnades dör-
ren och den tjuguåriga Marit Nordlander trädde in.
”Jag ville själf göra mig öfvertygad om hur du
mådde, lille-Sven”, sade hon till den förtjuste gos-
sen, som blygt närmade sig och strök sig intill den
vackra unga skepnaden likt ett tillgifvet, stumt litet
djur. Hon fattade gossen vid handen och räddade
både sig och honom undan den stränga Hanna ge-
nom att hastigt draga honom med sig ut och tvärs
öfver farstun in i salongen.
Där gick räntmästarn vid föga godt lynne upp
och ned, medan Marits yngre syster Olga — förklä-
det vid detta eljes kanske ej just passande besök hos
fästmannen — såg sig nyfiket om i det hem, som så
snart skulle bli systerns.
”Låt mig nu höra, hur det är med dig, lille-Sven.
Säg är du verkligen sjuk?”
”Strunt! Dä va Gud Fader, som lät Hanna säga
så, för att jag skulle bli hemma.”
Skolflickan lät höra ett fnissande, men Marit
sade sorgset: ”Men, lille-Sven, hvad är detta för
tankar. Nå, vi skola tala om detta senare — du
och jag. Säg, eftersom du alltså icke är sjuk, vill
du följa med mig hem och stanna hos mig några
veckor.”
”Nu i kväll?”
”Ja.”
”Skall Hanna följa med?” frågade han, misstro-
ende den oväntade lycka som bjöds honom.
”Ne-ej, då. Jag reder mig nog ensam med dig.
Du vill ju vara hos mamma Marit, säg, lille-Sven.”
Men gossen stod ännu under intryck af Hannas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
