Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grufliga straffpredikningar denna dag, och svarade
därföre långsamt:
”D’ä vådligt roligt att vara hos dej. Men allt
som ä’ roligt ä’ synd, säger Hanna. Kanske blir Gud
Fader ond.”
”Lille-Sven, jag skall lära dig att mer älska än
frukta Gud. Och gå nu och säg till Hanna, att hon
lägger in litet af hvarje af hvad du kan behöfva —
pajasgubben med”, tillade hon och såg med ett an-
siktsuttryck, hvari glada smålöjen och muntert trots
blandade sig, upp till fästmannen, som stod bakom
hennes stol och visserligen ej blef vid bättre humör
inför detta intresse för gossen.
”D’ä vågar jag då inte”, inföll lille-Sven tvär-
säkert.
”Nå, när jag tänker efter, så blir det i alla fall
bäst att jag går själf”, genmälte den unga fickan,
som gärna ville visa fästmannen, att hon kunde uti
öfva myndighet. Han, som var van vid stadsflickor-
nas bestämda eller otyglade själfrådighet, borde ej
få tro, att hon alltid ämnade förbli den nolla, som
hon var i det gammaldags landthemmet, där föräl-
drarne ensamt rådde och bestämde, och där de gamla
tjänarne väl lydde den i hushållet bevandrade unga
flickan, men detta af idel välvilja, men visst icke af
respekt eller därföre att hon ägde något att säga
öfver dem. Och så blefve denna dust med den gamla
läserskan, ehuru obehaglig, nog så hälsosam såsom
en förberedelse för den tid, då hon ägde att taga
de husmoderliga tyglarna om hand i detta hus.
Med en yttre fasthet, som hon dock var långt
ifrån att känna, lämnade hon rummet, och räntmä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
