Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanns icke till för henne längre. Det var nu alltid
så, att antingen väntade hon en liten eller hade hon
en att amma, och så var icke hennes toalett sådan,
att hon kunde uppträda med den på en bjudning;
det var ju så många att sy, väfva och tvätta åt ändå,
så många munnar att mätta, att hvarken tid eller
mynt räckte till för den betungade husmodern att
tänka på sin egen person. Men hon knotade aldrig,
utan var städse så belåten. En sådan tur som hon haft,
när hon blef gift med pastorn! Skulle hon kanske
icke vara nöjd, hon? Åh, ibland kände hon sig öf-
verlycklig.
Hvardagslifvets släp var nu något alldeles som det
skulle så vara — hon kände intet behof att höja sig
däröfver. Där var hon trygg och hemmastadd. Och
så fick pastorn fara ensam på bjudningarna i trakten,
åtföljd af inackorderingen, som naturligtvis skulle
ut och ha litet roligt ibland till motvikt mot tarf-
ligheten i komministergården, och pastorskan nöjde
sig med att dagen därpå grundligt utfråga dem båda
— hufvudsakligast om trakteringen.
Så bar det till att pastorn äfven i dag fick
kuska i väg ensam med den unga flicka, som i år
bodde hos dem. Helst skulle han ha velat slippa
henne denna gång, ty hade han varit allena, hade
han säkert stannat Brunte under några björkar och
kastat sig själf på en tufva för att ostörd få begrunda
virrvarret inom sig och öfverlägga, om han icke
borde följa rösten, som manade honom att vända om.
Men nu hade han endast att köra på.
Då han inträdde i stora salen på Göa, var dan-
sen i full gång. Knappt hade han hälsat på värd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
